"Rapportskrivning" | Innehållsförteckning | Luleå tekniska universitet | Luleå universitetsbibliotek

Text är till för att läsas

Språket i rapporten skall vara lätt att förstå ("det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"). För att åstadkomma det måste författaren vara fullständigt klar över vilket meddelande som skall förmedlas. Sedan väljer man den kortaste och enklaste vägen dit. Läsaren kommer att vara tacksam över att du skriver enkelt, precist och korrekt. För att nå dit bör du tänka på följande:

  1. Använd första person (jag eller vi) för att beskriva vad du gjort --- men använd det inte för ofta.
  2. Använd aktiv form (vattnet strömmade genom röret). Det gör rapporten mer livlig.
  3. Använd nutid för generaliseringar och allmänt giltiga påståenden (I de flesta fall tillhör problemen kategorin olösbara problem).
  4. Använd dåtid för observationer och slutsatser (ökat tryck gav större flöde).
  5. Undvik strunt, pompösa meningar och alla överdrifter. Uttryck som "utmärkt överenstämmelse" eller "fantastisk mätnoggrannhet" får inte förekomma.

I en vetenskaplig rapport är det av stor vikt att språket är precist och klart formulerat så att rapporten blir lätt för läsaren att förstå. Författaren bör alltså lägga stor omsorg vid texten i rapportens alla delar. Räkna med att skriva om texten en eller ett par gånger för att få den bra. Låt gärna en annan person läsa texten och ge synpunkter på innehåll, läsbarhet, språk, typografi etc. De flesta icke-professionella har stor nytta av att få kritik av sin text.

Föregående sida Nästa kapitel