4. Diskussion och slutsatser

I denna experimentella undersökning har avsvalningsegenskaperna hos en kopp espresso undersökts.
Det har funnits att espressons temperatur kan beskrivas av sambandet

där

Sambandet gäller om espresson får svalna från +88C° i en miljö som konstant håller temperaturen +22C°. Espresson får dessutom ej heller sockras. Sambandet (6) ger oss möjlighet att förutsäga, under förutsättningarna ovan, hur lång tid en espresso är drickbar. Ett sätt att få espresson att svalna långsammare är att öka dess massa, dvs. öka dess volym. Det är nämligen så att koppens ytterarea ökar som L² och dess massa ökar som L³. Med andra ord; energin som skall transporteras bort ökar snabbare än arean som den skall transporteras genom. I sambandet (8) ovan ser man det som att kvoten minskar vilket i sin tur leder till att det måste gå längre tid för att uppnå samma temperaturminskning i espresson. En dubbel espresso svalnar därför långsammare än en enkel. Det är också just därför som en normal kopp kaffe svalnar långsammare än en espresso. 5. Referenser Kaurismaki, P., Alban, D.R., Sudde, W., (1986). Tomografisk undersökning av grädde i svalnande kaffe. Acta Nordica Koffeinii, 62, (2), 29--43. Polma, K., (1993). The behaviour of espresso in cold environment. Studies in Coffee-Grounds, 9, (11), 438--463. Kjellmert, B., Bucht, T., Löfqvist T., (1994). Experimentell Metodik. 5. upplagan. Luleå: Tekniska Högskolan i Luleå.