Om espressons avsvalning
John LavazzaSievert Mocha
Institutet för Fysikalisk Gastronomi
Luleå
25 Juli, 1995
Sammanfattning
I denna rapport beskrivs experiment som utförts för att klarlägga avsvalningsegenskaperna hos en kopp espresso. Dimensionsanalys och kurvanpassning har använts för att bestämma ett samband som beskriver espressons avsvalningskaraktäristik mellan två givna temperaturer. Det har funnits att avsvalningshastigheten avtar med ökande volym hos espresson.
1. Inledning
Det har länge varit allmänt känt att varma drycker svalnar
om de befinner sig i en omgivning vars temperatur är lägre dryckens.
I synnerhet tycks detta gälla espresson. En rykande het espresso har
vid ett flertal tillfällen, se exempelvis Kaurismaki et al [1]
eller Polma [2], tyckts svalna snabbare än vanligt kaffe. Hittills har
ingen undersökning genomförts som närmare beskriver detta
fenomen.
I denna rapport beskrivs resultat och experiment som genomförts för
att försöka klarlägga fysiken bakom espressons avsvalnande.
Det ges även en förklaring till varför en kopp espresso svalnar
hastigare än en kopp kaffe.
2. Beskrivning av experimentell utrustning och metod
För att kunna svara på frågan om espressons avsvalnande måste koppens betydelse först utredas. Värmeöverföringen från espresso till omgivning sker dels via den fria ytan på espresson och dels via koppens ytteryta. Avsvalningen beror alltså av espressons totala kontaktya mot omgivningen. Den totala kontaktytan är beroende av koppens volym. En normalstor espressokopp har använts vid försöket. Koppen visas i figur 1.
Figur 1. Figuren visar en espressokopp.
En espressomaskin av märket FAEMA kalibrerades med en bestämd mängd Zoegas Skånerost för att ge en väl definierad mängd espresso med känd temperatur. Temperaturen på den färdiga espresson bestämdes till +88C°.
